... och Östersund - jämte avstickare till Stockholm.

  Här får jag bara nämna att jag hade nöjet att återse Benny Bailey i Norins band på Jamtlis utescen i Östersund
  i värsta hällregnet. Då var vi inte många som hängde på skranket och spisade. En udda upplevelse. Kan också
  berätta att i valet och kvalet mellan att satsa på ett yrke inom hästsporten och att söka till gymnasiet hade jag
  tvekat länge - för länge, visade det sig. I Sundsvall var det nämligen fullbelagt. Då fick jag möjlighet att välja
  mellan Härnösand, som låg geografiskt närmare, och mitt slutliga val Östersund, där jag hade nära släktingar -
  och travbana. Jag visste redan en del om Jämtland-Härjedalen sedan jag sommarjobbat som assistent åt Statens
  Justerare.  Arbetet omfattade kontroller av bensinpumpar,  där bilresandet förde oss till orter som Vålådalen -
  jämtarna Gunder Häggs och skrinnaren Sigge Ericssons träningsmarker - och Storsjö Kapell (ett sånt köldhål!)
  samt vidare därifrån till Funäsdalen via Flatruet, Sveriges högst belägna väg.  I lägre terräng skumpade bilen
  fram på smala och krokiga grusvägar kantade av tät skog. Vid varje brant utförsbacke sög det till i maggropen.
  I resan ingick också en vända till Röros i Norge. Inget ansträngande arbete - för mig lika med betald rundtur.

  I Östersund träffades Bernt, Ove och jag hemma hos Lasse Hallin och hans gästfria föräldrar Holger och Elsa,
  vilka gjorde allt för att vi skulle trivas, samtidigt som katten Siam vässade klorna på deras bästa fåtöljer. På skiv-
  tallriken låg den senaste 50-talsjazzen. Förutom hästsnack blev det mycket kortspelande. Det var Holger som
  lärde oss det ädla spelet Kille (uttalas Tjille), där en speciell kortlek med bilder användes. 'Värdshus förbi' och
  'Svinhugg går igen' är begrepp som man inte glömmer i första taget. Holger försökte också 'skinna' oss i poker.
  För att det spelet skall vara intressant, måste det spelas till så hög taxa att det svider om man förlorar. Det gläder
  mig fortfarande att jag fick pengar över till löpande utgifter. Att Lasses brorsa Hasse med målbrottsröst kallade
  mig fiskmånglare eller sillstrypare, bara för att jag kom från kusten, tog jag inte som någon förolämpning.

På andra sidan Storsjön, innan fjällen, ligger Hallen. Därifrån kom en klasskamrat med stort travintresse, Bertil  Nilsson. Bertil hade då viss anknytning till Sven O. Perssons familj. Sven var en eldsjäl, som dominerade Öster-  sundstravet tillsammans med sin bror Gustaf. Sven O. Persson segrade trefaldigt med sin stjärna Roger i Nord-  svenska Travmästerskapet: 1948, 1951 och 1954. Bild  på Sven O. med Roger i hård kamp mot Orvar Odd på  Bergsåker. En senare anknytning till familjen Persson fick Sten Rentzhog,  när Stens son Björn år 2010 fick ta  rollen som VD och koncernchef i familjebolaget Persson Invest,  som tidigare alltid haft en Persson i ledningen  sedan bröderna Sven och Gustaf  började sälja bilar 1932.  Jämten är en av landets äldsta årsböcker, där Sten  Rentzhog var redaktör och inledde 1982 års upplaga med temat Jämten och hästen.  Sven O. Persson bidrog  med berättelser under rubriken Hästhandlareminnen.  Bl.a. från en riskfylld ritt vintertid över gränsfjällen från  Trondheim till Storlien med nyinköpta hästar. En färd framtvingad av varaktig norsk järnvägsstrejk. Jämtländske  konstnären Acke Åslunds fina hästmålningar pryder både omslaget till boken och hans biografi i densamma. Han  var även barndomsvän och skolkamrat i Östersund med Gösta Bergengren. Bägge också militärt A4-anknutna.

Tillbaka till lumpen så fanns Bertil och Ove på samma lucka (logement), där det spelades EP-skivor med Parker och   Gillespie. Hade det funnits ett piano där, hade nog amatören Ove fått visa att han kunnat spela skjortan av mer kända   musiker - med handskarna på. Huvudinstrumentet var fiol och på senare år trakterade han tenorsaxofon i jazzbandet   Håttgåbban. På luckan intill min fanns Harald från Dalarna som spelade LP-skivor med Clifford Brown-Max Roach   kvintetten. Musikvalen påverkade förstås mig som tidigare introducerats i jazzen via Louis Armstrong, Count Basie,   Benny Goodman och Art Tatum på stenkakor (78-varvare) och en radiogrammofon med automatisk skivväxlare hos   min kusin och förebild Sture Nyman, som jag har jättemycket att tacka för. Inte minst för att tandläkaren Sture skötte   min tandvård gratis. Jag kunde endast erbjuda en fattigmans gentjänst genom att som passagerare förhöra honom på   spanska glosor medan han styrde sin Mercedes i behagligt tempo mellan Östersund och nybyggda sommarstugan   vid kusten i Sundsvalls grannskap. Spanien var ett tidigt favoritresmål för familjen Nyman.  Jo, jag fick också vara   till hjälp vid anläggning av stugtomten tillsammans med jämnårige Erkki Pirinen, som kommit till Sverige från finska   Savolax som krigsbarn och styvson till Stures kompanjon som tandläkare, Åke Bretz. Erkkis son Joakim, välkänd se-   rietecknare, har som sommarpratare i radio vitsigt beskrivit sina föräldrar med: "min mor är vit, men min far är finne".   Det tror jag att Erkki skrattade gott åt. Den sändningen lyssnade jag och hustrun på i bilradion på väg från republiken   Jämtland till Sundsvall via Bergsåker. Det var den 23:e augusti 1997, vilket framgår av mitt bevarade travprogram   som denna dag omfattade storloppen Sundsvall Open Trot och Svenskt Mästerskap för kallblod. Under Stockholms-   tiden fick jag anledning att uppsöka Erkkis praktik i Gamla Stan då mina visdomständer gjort sig smärtsamt påminda.   I Östersund brukade jag titta på när Sture och hans syster Vera framgångsrikt spelade partävling i bridge på ÖBS   i Grand Hotells lokaler.  När Veras dotter Ann-Marie gifte sig i Frösö kyrka blev jag inbjuden.  Det var frack som   gällde - första och enda gången för mig.  Men högtidligt var det.  Sture var inte intresserad av trav, men när han vid   tillfälle följde med till Östersundsovalen kunde han snabbt konstatera om en häst led av tandbesvär, beroende på hur   den höll huvudet. Sådana problem är inte ovanliga och kan leda till att hästen generas av betslet och galopperar. Där   fick jag lära mig mer i ämnet hästhälsa.  Samma år som jag med familj av flera anledningar flyttade till min hustrus   skånska hembygd flyttade Sture med familj till Göteborg, där Stures forskning i odontologi kröntes med professors-   utnämning. Årligen utdelas Sveriges Tandhygienistförenings stipendium till professor Sture Nymans minne.

Stugtomten i augusti 1964, med          båthuset och fjärden i bakgrunden          och min blivande hustru vilande          mot flaggstången. I båthuset låg          utombordaren, vilken krävde mer          sjövana än jag fått som sjöscout -          alltid redo att skrapa ledarens båt          inför ommålning och sjösättning.          Osökt slås jag av Dybecks sång:          Mandom mod och moorskee män.          Som vargunge (8-10 år) hade jag          fått köpa Kiplings Djungelboken          av flockledaren för Havstrutarna,          Rune Ulin. Min första egna bok.

Min far hade avlidit i en hjärtsjukdom kort efter att jag fyllt 14 år, vilket var ett hårt slag för familjen.  Utåt gällde   att gå sorgklädd i ett halvår, för mig innebärande att skylta med ett sorgband på rockslaget och bära mörka kläder.   För mamma sorgflor på hatten. Efter pappas bortgång läste jag allt jag kunde komma över avseende angina pectoris   och andra hjärtsjukdomar, varvid det visade sig att jag själv hade symtom som stämde in på samtliga. Jag tvingades   uppsöka skolläkaren, som skrev ut den medicin som skulle rädda mig. Utkommen på skolgården sprang jag på en   klasskamrat, nämligen läkarens son Magnus G.  Han förklarade då att jag fått recept på verkningslösa sockerpiller,   som förväntades ge placeboeffekt. - Oj då, det borde jag nog inte avslöjat, skyndade han sig ångerfullt att bekänna.   Fotot är taget efter kusin Majlis' bröllop och visar min mor i övre vänstra hörnet. Mannen med högt hårfäste är min   far. T.h. min syster Britt och framför henne mormor (80+) med mig (0+). Nere t.v. ses brudens far - morbror Kalle.   Händelsevis hade min far samma yrke som fäderna till professorn i internationell folkhälsa, TV-kände föredragshål-   laren Hans Rosling, respektive förre statsministern Ingvar Carlsson. Den senares far avled när sonen var 13 år. Det   känns osäkert om det i berörda fall skulle finnas något outrett samband mellan yrke och livslängd. Hur jag upplevde   den första tiden som faderlös överensstämmer väl med Ingvars beskrivning av saknaden i filmen Folkhemspojken,   del 1 av 2, visad i SVT i augusti 2016. Ingendera av de båda portalfigurernas ämbeten skulle dock falla på min lott.   Till följd av min fars frånfälle blev mamma (hemmafru i ett lyckligt äktenskap, aldrig ett ont ord) tvungen att börja   arbeta för uppehället och snart även hyra ut ett rum för att klara hyran. Det innebar för min del att jag fick sova på   ett loft vilket nåddes via en repstege. Spännande hade det varit för mig och mina kamrater samt unga släktingar som   ännu minns när vi som barn vid sena släktträffar fått gå och lägga oss tidigare än de vuxna och då gärna övernattat   på loftet. Första hyresgästen var en parant ung dam som jobbade på SCA:s labb, men tyvärr inte köpte önskemålet   om att få analyserat en mindre mängd blister som jag i smyg hällt över i en brun apoteksflaska i Trehörningens stall.

Kompat av Bergsåkerskusarnas skrik             uppstämmes Josefs hyllningsmusik.    Till vänster ett porträtt av författaren från tidpunkten för    bokens utgivning. I dessa dikter är begreppet döden när-    varande i olika uttrycksformer.  Tre år senare (1962),    mellan en novellsamling och en roman, utgavs hans nästa,    som samtidigt blev hans sista, diktsamling: En ung poet    i Stockholm, där Sten Hanson tar avsked från diktandet    - om du har sagt ditt ord så gå - för att övergå till musik.    Sten blev 1993 ledamot av Musikaliska Akademien.

  Från högskola till jobb

På väg från Tegnérlunden till Sveavägen passerar man Drottninggatan, på vars östra sida simmarhjälten Arne Borg  (fem OS-medaljer, varav OS-guld på 1500 meter 1928) drev en tobaksaffär. Arne Borg tilldelades Svenska Dagbla-  dets guldmedalj 1926 för "en serie världsrekord" (totalt 32, ett större antal än för någon annan manlig simmare).  Länken ovan måste läsas. Jag hade aldrig något ärende till butiken, men jag kunde morsa på honom, då han stod på  trottoaren utanför och tog sig ett bloss. Han har för övrigt berättat att det blev mycket bridgespelande under de långa  tåg- och båtfärderna jorden runt till simtävlingar på olika kontinenter.  Resor som mästersimmaren själv skildrat i två  böcker. Snett emot tobaksaffären, på Drottninggatan 85 vid hörnet mot Tegnérgatan, ligger en mer prominent författa-  res, August Strindberg, sista bostad Blå tornet, numera Strindbergsmuséet. På byggnadens entréplan inrymdes en tid  Blue Tower Records, skivbolag och skivbutik drivna av jazzgurun Harald Hult. Shopen blev en för mig viktig källa till  inköp av nya och begagnade vinylplattor vid återkommande besök i metropolen.  I butiken spelades ny musik in med  frijazzsaxofonisten Mats Gustafsson i olika konstellationer. Harald inspirerade till lyssnande och Mats biträdde vid köp  och sökte fram de mest oväntade rariteter ur gömmorna. One piece of vinyl per day keeps the doctor away. Hult bytte  namn på butiken till Andra Jazz, då den flyttades till Vasastan. Carl Eldhs bronsskulptur av Strindberg i Tegnérlunden  visar titanen Prometeus' fjättrade kropp och har anletsdrag påminnande om Strindbergs ikoniserade titan Beethoven's.

  Thulebolagen

Det har senare uppstått misstankar om att Stay Behind-rörelsen skulle ligga bakom mordet på statsministern.  Dessa   misstankar har dock inte blivit välbekanta, förrän Inga-Britt Ahlenius i början av 2013 skriver en debattartikel i DN,   där hon väcker frågan om en sådan koppling. Ahlenius, välkänd som tidigare generaldirektör för Riksrevisionsverket   och chef över FN:s internrevision, hade ingått som ledamot av Granskningskommissionen.  Läs gärna en kommentar   från den 23 maj 2014 av min vän - se ovan i Brottstycken - Sören Strand,  pensionerad avdelningsdirektör vid FRA.   I Nya förhör 2016 vittnar en ex-agent.  Oavsett anstiftare åtalades Christer Pettersson (senare friad) för att vara den   som höll i mordvapnet. I lekmannaögon verkar teorier som avfärdar denna vision konstruerade, såsom den obevisade   hypotesen rörande den avlidne 'Skandiamannen' Engström. Osannolik som mördare med hänsyn till vittnesmålen om   mytomanens brist på mod och hur hans rörelsemönster och huvudbonad skilde sig från mördarens. Lisbeth Palme har   vid en vittneskonfrontation intygat, och senare med emfas vidhållit, att Pettersson befunnits på platsen och hänvisat   till mannens stirrande blick. I en s.k. dokumentär, 30 sekunder, i SVT1 26/2-23 och i SVT Play, visar tidsbilden av   förloppet att Pettersson dyker upp ett antal sekunder efter det att mordet redan begåtts och gärningsmannen hunnit   uppslukas av Tunnelgatans mörker. Läs gärna Gunnar Walls blogg med källkritik av TV-programmet och av en bok   av Jon Jordås 2024, Den sista boken om mordet på Olof Palme, där skulden läggs på Christer A. som ensam gär-   ningsman. Dock utan minsta bevis. Vissa argument och slutsatser påminner om önsketänkanden. De viktigaste vitt-   nena måste vara de på platsen bäst placerade, som observerat hela händelseförloppet. I Sydafrikaspåret förekom en   annan man med stirrande blick,  Eugene de Kock. Enligt Palmes lokala diplomat skulle ansvaret för dådet ligga på   Apartheidregimen, vilket stöder antagandet att ett sådant mord torde vara planlagt och politiskt motiverat. Men det   spåret följdes dåligt upp. Tyvärr har polisutredningens arbetsmetoder, väl belysta i TV-program, försvagat ärendet.   I arbetsmiljön på Thule ingick lysrörsbelysning som del i 50-talets funktionalism men som vållade mig problem med   ögonen och tvingade mig att anskaffa glasögon för att lindra besvären.  Försäkringsbolaget blev uppköpt av Skandia   redan 1963, alltså året efter att jag lämnat företaget - och glasögonen, obehövliga. Verksamheten har därefter fortsatt   i samma lokaler, nu benämnda Skandiahuset. Redan under den tid jag var anställd i Thulebolagen hade förberedelser   påbörjats för överföring av manuella beräkningsrutiner till ADB. Försäkringsbolagen tillhörde de första kommersiella   användarna av datorer. Även storbankerna var tidiga datoranvändare. Förklaringar till akronymerna ovan, eller i länk:   Det råder delade meningar om vad som skall räknas som världens första datamaskin. Travet i dag 1964-65:   Världens första datamaskin var en totalisator. Den byggdes i Australien på 1920-talet och kom snabbt att   erövra världen. Vi kan se den på engelska hundkapplöpningar och kontinentens största galoppbana Long-   champ i Paris. Vi kan se den på närmare håll, på Solvalla i Stockholm [...] Men i dag lutar det närmast åt   att det är Sverige som ligger i främsta ledet. Den första elektroniska totalisatorn invigdes 1961 i Göteborg.

På 457 sidor gör rättsprofessor H-G       Axberger en kritisk granskning av       utredningen,  inklusive det bisarra       slutet, där rättsväsendet får ge tappt       i sin oförmåga att lösa mordet på en       svensk statsminister. Händelsevis an-       kom mitt ex. på årsdagen av mordet.      ADB= Automatisk Databehandling      FRA = Försvarets Radioanstalt      FRO = Frivilliga Radioorganisationen

  Matematikmaskinnämnden

Harry, Ulf och jag ingick i en kvartett som spelade robberbridge på klubben på onsdagskvällar. Vår fjärde man var   Bengt Hellman, en stark spelare (segrare i SM-mixed med Gunnel Hjertstrand och 4:a i SM-par med Jan Wohlin),   som tillhörde generationen före vår. Han var också en flitig besökare på Solvalla med större kännedom än jag hade   om hästarna där. Vi var alla fyra på plats i god tid för att se värmningarna inför V5, då ett sto travar förbi i bakvarv.   Bengt pekar då på märren och upplyser oss: "Det där är Solvallas sämsta häst!". Som ni förstås redan anat, vann   hon sitt lopp. Där gick kvarterskrogen Minerva i Vasastan miste om en huvudingrediens till sin entrecôte. Beträf-   fande alltför tidigt bortgångne Ulf Knöös får jag addera att han var en stor talang i flera olika spel. Utöver att vara   landslagsspelare och svensk mästare i bridge, tillhörde han svenska eliten i biljard och hade dessutom ett lågt handi-   kapp i golf. 1961 var det 3, vill jag minnas. Du hittar Ulf  (liksom Wohlin) på bild, om du hamrar på sömmen intill.   Bilderna ingår i en översikt över de första åren av min egen bridgebana, vilken då tog upp konkurrensen med häst-   intresset. Om någon undrar, är sömmen inte en lustifikation om en spik, eftersom det handlar om trav, utan en brid-   gevinst och av tenn. Det kan inte vara första pris i någon större tävling, men ibland fick man välja och då valde jag   gärna något som jag hade anknytning till, t.ex. en LP-skiva. Eller en hästskosöm. Nu är det Mammon som härskar,   därav enbart penningpriser. Det var förresten flera av bridgekamraterna som kom att välja databranschen. I bok-   stavsordning nämner jag Björin, Flodqvist, Göthe, Hall och Sundelin. Man kan undra om det går att finna någon   annan så stark korrelation mellan yrke och fritidssysselsättning. Det kan - med diplomatiskt språkbruk - ej heller   uteslutas att framgångar i bridge sågs som en merit för kvalificerat arbete inom dataområdet. Sällan besöker jag   SBF:s anslagstavla, men just den 13:e april 2020 gör jag det och finner då i ett av dagens inlägg att PO Sundelin   blivit invald i EBL Hall of Fame.  Snacka om försyn!  För dem som inte är så insatta i terminologin är SBF det   svenska bridgeförbundet och EBL det europeiska. Matematikkunskaper är för övrigt bra i många sammanhang,   men i bridge räcker det med att kunna räkna till 13. Psykologi är viktigare. Bridgepsykologi. Frågor på det?

  UOK blir CFU

Samtida med mig på nämnden var Torkel Danielsson, vars läsvärda IT-historia rymmer följande passus: D21 kom   ju från D2, som egentligen var en prototyp till en styrdator, som skulle sitta i vapenbäraren (raketen) med den   svenska atombomben i. Jag tyckte det var bättre att den användes för att räkna folk i stället för att ha ihjäl dem.   När Inga Thorsson informerades om militärens planer på att skaffa atomvapen till det svenska försvaret deklarerade   hon som ordförande i Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, att förbundet skulle motsätta sig svenska atom-   vapen. Ernst Wigforss och Östen Undén var av samma mening. År 1959 utgavs debattböckerna Atomvapen? och   Nej! till svenska atomvapen. Och 1968 togs slutligen beslut av riksdagen om att lägga ned atombombsprojektet.   En parallell till detta i dagens Sverige handlar om att gå med i Nato eller inte. Det finns flera anledningar till att   inte gå med i Nato skriver Madeleine Göransson, internationell talesperson för S-kvinnor i Skåne, tillsammans   med företrädare för flera olika organisationer, i en tidningsartikel i Sydsvenska Dagbladet den 23:e april 2022.   Om Sverige går med i Nato är det fritt fram för denna mellanstatliga allians att både flyga över Sverige med   kärnvapenbestyckade stridsflygplan och att använda de svenska hamnarna för kärnvapenutrustade ubåtar.   Dessa åsikter stöds av Pierre Schori, Ingvar Carlsson och Stefan Löfvén.  Kommer Sveriges riksdag att följa   dessa erfarna personers uppmaningar att undvika ett förhastat beslut och på så vis möjliggöra att bevara rikets   militära alliansfrihet och arbete för nedrustning, särskilt av kärnvapen? Nej, icke så! Sverige sökte 18 maj 2022   inträde i Nato, främst förklarat av en förändrad hotbild i närområdet föranledd av Rysslands invasion av Ukraina.

.    Sveriges inträde i Nato    skedde 7:e mars 2024.

  Saab D21 slår ut IBM 1401

Den från länken här hämtade bilden visar den första D21:an, installerad hos SEV (Skandinaviska Elverk) under   påskhelgen 1962.  Närmast kameran syns hålremsläsaren och längst t.h. två magnetbandsstationer av märket   Potter för extern lagring av data. Som även framgår av bilden, styrs maskinen via knappar från manöverpanelen,   här av chefsteknikern Lennart Pettersson, som förärades smeknamnet Pottersson. Pappersarken, som ligger på   golvet, får illustrera Sven Yngvells 'radskrivarlakan', vilka också var utskrivna av SEVs D21. Yngvells uttryck   'hexkod' från ovan relaterade besök på Gyllene Cirkeln är för den oinvigde slang för hexadecimal kod. Se en   reklamfilm om Saab, som innehåller mycket information om D21.

  Avrundning

Efter önskemål hösten 2007 från Tekniska muséet om material från datateknikens tidiga utveckling, har jag till   muséet sänt diverse dokument som jag sparat från min D21-tid - kodtabeller, en hålremsa uppspolad på bobbin   och en EP-skiva med datamusik programmerad för D21. Samt en bok av Jan Annerstedt, som i detalj behandlar   det jag bara antytt ovan om turerna, inklusive det politiska spelet, kring datoriseringen av svensk folkbokföring   & beskattning. Muséets insamling avsåg berättelser, litteratur, arkivalier och föremål med tyngdpunkt på svenskt   material under projektnamnet Från matematikmaskin till IT. Nu har Marie Birde och Olga Stern efter studier   av museimaterialet skrivit en bok om programmering med namnet Ettor och nollors hemliga liv. I lättsam stil,   får jag tillägga. Upplysande genomgång av utvecklingen inom dataområdet. Läsvärd - för såväl pro som lekman.   Boken inkluderar även berättelser av medverkande under olika skeden av datahistorien, inbegripet en del av de   uppgifter jag lämnat. Från forntid till framtid. Se också intressant artikel av Jacob Palme med många förklarande   länkar. För säkerhets skull får jag nämna att det inte finns några känsliga uppgifter på hålremsan, som innehåller   ett program jag skapade i Malmö senhösten 1968 i programspråket Algol (Algorithmic language).

Höghönsen blev Aseater och placerades i Västerås. Inom region Malmö erbjöds en grupp anställda tacksamt   möjlighet att överta på goda villkor och ställa om till konsultverksanhet. Tidrapportering och stämpelur skro-   tades. Flexibel arbetstid behölls. Arbetsglädje prioriterades. Intäkter från D22-service för användare möjlig-   gjorde personalutbildning i IBM's mini- och persondatorer.  I det avknoppade företaget, döpt till Idata Syd,   ansvarade jag för systemutvecklingen på persondatorer och återknöt därvid ett samarbete med för mig välbe-   kanta programkonstruktörer, tidigare i Datasaab och Ericsson, nu i projekten Royal Base (för MS-DOS) och   Royal Profile (för Windows och lokala nätverk).  Med dessa verktyg byggde jag program för så skilda verk-   samheter som tillverkningsindustri och AMU-Hadar, enheten för datateknisk arbetshjälp för synskadade med   punktskrift på tangenterna och talsyntes som läser upp texten för användaren - samt ledarhund.  En väsentlig   funktion för tillverkande företag var nedbrytning av produkter via komponenter till råvara i flexibelt antal led.

Så här kunde en utflykt förlöpa: Efter jobbet parkerar jag cykeln vid centralstationen och tar flygbåten till   Köpenhamn för att bege mig till klubben Montmartre. På vägen dit uppsöker jag Steve's books and records   i en källarbutik med adressen Ved Stranden 10 för att leta fynd.  Jag blir sugen på den gripande biografin   Danse des infidèles över Bud Powell i Paris, men avstår i väntan på den engelska utgåvan. (Jag hade ny-   ligen läst en minnesartikel om Bud Powell i den inspirerande Coda Magazine, som jag prenumererade på   under 80-talet.)  "Den maa du hæ", säger Steve på sin bästa danska, när han ser mig fingra på LP:n At The   Blue Note Café av samme Bud Powell. Jag anländer i tid till Montmartre för att smita in och se uppvärm-   ningen. Överraskande när musikerna byter instrument med varandra och väljer att öva på gamla låtar från   New Orleans-epoken. I baren får jag ett snack med musikerna, som är mycket tillmötesgående. Därefter   matpaus. Redan innan konserten slutar får jag skynda mig till sista turen för flygbåten vid midnatt.  Jag   vet exakt hur många minuter det tar att springa från Montmartre till färjehamnen. Cykeln väntar ostulen.

Boken ligger till grund för den prisade filmen Round Midnight regisserad av Bertrand Tavernier 1986 med tenoristen Dexter Gordon i huvudrollen. Handlin- gen utspelar sig under Bud Powell's tid i Paris (1959-64) och omfattar författa- rens, Francis Paudras, gästfria och häl- sobeskyddande vänskap med pianisten. Klicka på bilden för att föstora!

För den jazzintresserade var 80-talet en källa till fynd av LP-skivor. I en liten butik i Göteborg med   namnet Skräpmusik fann jag Joseph Jarmans debutskiva Song For och i Nice, Jarmans nästa, As If   It Were The Seasons och Dexter Gordon's Our Man In Paris (med Bud Powell 1963) (3).  Precis   i Paris, i en binge på Place Saint-Michel, låg Albert Aylers My Name Is Albert Ayler och väntade.   Efter riskabel överfart med ett skeppsvrak från Esbjerg med destination London, följd av en tur med   svarttaxi (en av Londons svarta taxibilar) till vårt hotell med inkvartering i ett rum så minimalt att vi   tvingades krypa över sängarna för att komma in och ut, fann jag centralt i stan hos Ray's Jazz Shop   Wilberforce med David Murray tenorsax och bcl, Wilber Morris bas och Dennis Charles trummor.   Vidare över pölen till Manhattan begav jag mig till Greenwich Village med höga förhoppningar men   fann bara standardskivor. Däremot hos Jazz Record Center ett par trappor upp vid 26:e gatan fanns   allt jag letat efter. Det var tack vare ett tips av Mats Gustafsson i Blå Tornet. Han hade även tipsat   mig om jazzklubben Knitting Factory på Lower East Side, där jag inställde mig för att avnjuta pia-   nisten Cecil Taylors annonserade sextett, här utökad till ett niomannaband - med Jarman's slagver-   kare Thurman Barker, denna kväll på marimba. I pausen stötte vi ihop och jag kunde fråga honom   om skivinspelningarna och tiden i Chicago och AACM. Av okänd anledning bad han om mitt tele-   fonnummer, men tror inte att han någonsin kom till Sverige. Vid en sightseeing i Harlem besöktes   en kyrka, där gruppen The ARC Gospel Choir uppträdde.  Jag köpte med mig en inspelad musik-   kassett, men det var otillåtet att fotografera, eftersom en del medverkande var f.d. pundare, vilka   inte kunde riskera att foton på dem förevisades i fel sällskap. Denna USA-resa skedde i maj 1991.

Thurman Barker (med flint) ses snett framför bassisten William    Parker.  På trumpet syns Raphe Malik och på altsax Carlos Ward    längst t.v. Osynlig bakom Ward har Cecil Taylor placerat sig med    pianot. Trummisen Tony Oxley har hamnat utanför bild. Flera av musikerna har jag tappat namnen på.     Klicka för större bild! 3.   Barack Obama bytte Dexter Gordon's profil mot sin egen och LP-        titeln mot "Our Man In DC" för en poster i sin presidentkampanj.

AACM står för 'Association for the Advancement of Creative Musicians', bildades i Chicago 1965, och har    beskrivits av trombonisten George Lewis i sitt storverk A Power Stronger Than Itself av 2008. Våren 2023    utgavs Henry Threadgill's självbiografi Easily Slip Into Another World. Förtrollande (något som också kan    sägas om Ross Russell's biografi från 1973, Bird lives, över Charlie Parker's liv 1920-1955 samt om Charles    Mingus' lyriska Beneath The Underdog, 1971).  Att försöka beskriva bokens anda och djup skulle vara ett    misstag av mig och bara påvisa mina egna brister.  De här nämnda Joseph Jarman, Thurman Barker, George    E. Lewis och Henry Threadgill var "early members" i AACM.  Cecil Taylor, frijazzpionjär på 1950-60-talen    med nämnde trumslagaren Dennis Charles, hade jag f. ö. redan sett uppträda solo med bjällror runt anklarna    som ackompanjemang. Det var vid 1980-talets mitt i Lunds Stadshall. Jag citerar fritt ur författaren, poeten,    recitatören och debattören LeRoi Jones's essäbok Black Music, 1968:  To those who are saying they can't    pop their fingers to Taylor's music I can only say,  there's definitely something wrong with your fingers.    Valerie Wilmer's bok av 1977, AS SERIOUS AS YOUR LIFE - The story of the new jazz, kom jag över 2012 efter    då avlidne Hannes Råstam - musiker och journalist. I Jazz Session nr 5/84 sid 24-25 hittar jag denna artikel.   För att återgå till yrkesverksamheten i databranschen, så försvårade finanskrisen på 90-talet för oss att få nya   kunder och uppdrag, innebärande färre arbetsuppgifter och att personalen decimerades av naturliga avgångar.   Som ensam konsult på persondatorprogram i IFdata samarbetade jag med Royal-konsulter under en tid, innan   Staten förbarmade sig över mig med pension. Men nu är vi inne på 2000-talet, då jag fick tid över till att både   spela bridge och att utarbeta diskografier, den allra första över Henry Threadgill, som jag träffat på Montmartre   1989 med sextetten och på Mejeriet i Lund 1993 med nya bandet Very Very Circus. Nästa diskografi var över   Booker T. Williams, Jr, efter kontakter på nätet. Därtill fick jag tid till att konvertera VHS-band till DVD och   digitalisera musik på kassettband, egna och sedan Booker's, till dator (och därmed kunna bränna CD-skivor).   Idag saknar jag bandspelare och DVD-brännare. Obehövliga. Att kunna spela upp DVD-skivorna räcker. En   vacker dag anlände en stor låda med VHS- och kassettband från Booker T.  Amerikansk standard skilde sig   från svensk (europeisk). Jag trodde att det skulle vara enkelt att konvertera i USA men det framgick att så inte   var fallet utan i stället att vi här hemma låg i framkant med tekniken.  Vi hade bara kontakt via internet, varför   det kändes förtroendefullt att Booker litade på att jag inte bara skulle sno hans originalinspelningar. Efter drygt   arbete kunde jag returnera den fullpackade lådan. Min lön: digitala kopior av Bookers musik på CD och DVD.

Booker T. och William Parker 25 nov. 2006 på    Vision Club, NYC.  Bild: Sony Bravia (LCD).    Booker, från Seattle, hade besökt Europa med    H. Threadgill's Society Situation Dance Band     (Dance is a metaphor in Threadgill's world)     och på egen hand sökt sig västerut - till Japan.

Ånyo tar jag mig friheten att citera vår finansminister under åren 1925-1926 och 1932–1949 Ernst Wigforss:     Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka.     Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga  -  Ja, vad ni vill.  Frihet!   W. var akademiker och blev politiker. Han gjorde ett sällsynt misstag när han 1/4 1948 höjde skatten på toto-   spelet. Spelandet sjönk då kännbart och riskerade att kväva sporten, varför skatten året efter återgick till 20 %.   Vad passar då bättre att få avsluta med än nedanstående citat av den juridiskt högutbildade indiske ledaren   Mahatma Gandhi (1869-1948), som levde enkelt och var förkämpe för mänskliga rättigheter, ickevåld och   fred men, i likhet med Abraham Lincoln, John F. Kennedy, Robert Kennedy och Martin Luther King i USA   samt vår Olof Palme, föll offer för en mördares kulor:  Frihet är inget värd om den inte omfattar friheten   att begå misstag. Med Mahatma Gandhis visdomsord i åtanke ber jag - med en sliten fras - om överseende   med möjliga brister eller misstag i dessa hågkomster, vilka då enkom får tillskrivas min egen otillräcklighet.

Ernst Wigforss            begrundar texten.