|
|
Apropå Björn Svahn läser jag i Travet i dag 1964-65 att han som skötare till franskfödda Otkha (e. Fandango), då i Gunnar Nordins träning, reste till Gelsenkirchens Elite-Rennen. Efter värmningarna andades Gunnar idel tillfredsställelse. Då först blev Björn trots naturliga anlag verkligt deprimerad. Som äkta hälsing (från Bergsjö) är han lätt skrockfull och första trosartikeln är: Om Gunnar är riktigt nöjd med en häst, så går det alltid åt skogen. Det spökade också mycket riktigt direkt i starten ... men i mål var en odriven Otkha mer än en längd före närmaste konkurrenterna och så hade miraklet skett. Skall man tro på att hälsingar är mer skrockfulla än andra? Nej, det är nog en myt, och inte tror jag att det var skrock som gjorde att Björn gick långa omvägar bakom Lichl Lotta, då i Gustav Jonssons träning, när hon skulle selas ut. Personligen hade jag inte sett henne slå bakut, men man kan ju aldrig vara nog försiktig. |