Anonymiserade och strukturerade röster om mordet, främst baserade på artiklar i Expressen vid tiden för brottet, framförda i Flashback 2010.
Originaltexten
Grammofon-mordet: Sigrid Mildén, Stockholm, 1949
Detta bestialiska mord gick till den svenska kriminalhistorien under namnet "Grammofon-mordet".
Det skrevs otroligt mycket om mordet på fru Mildén.
När GM väl blev gripen så var det inte tal om att uppgifterna skulle hållas hemliga. T.ex. Expressen
publicerade en ordentlig bild på honom med fullständigt namn och ålder. För att vara på den säkra
sidan så att läsarna förstod vem han var publicerade man också adressen - på första sidan dessutom.
Inte ofta man har sett ett mordfall så enormt omskrivet som detta från 1940, 50, 60 och 70-talen.
Fallet finns också omnämnt i en av "de stora böckerna".
Delar av mycket lång artikel i Expressen fredagen den 10 juni 1949, första sidan, 1, 10 och 11.
"GRAMMOFONMÖRDAREN" spåras.
Flera såg mördaren. Tog taxi efter dådet. Mordtiden fastställd.
Gåtan löses i restaurang? Viktiga vittnesmål.
Offret kände sin baneman
I jakten efter den bestialiske grammofonmördaren - mannen som i går mördade 42-åriga fru Sigrid Mildén
i hennes och hennes makes lägenhet i huset Brännkyrkagatan 105 - arbetar i dag polisen efter teorin:
Offret kände mördaren. Han måste ha varit en man som hon tidigare gjort bekantskap med.
Denna teori har fått starkt stöd i ett sensationellt vittnesmål som i dag kl. 10 lämnades till polisen
av en granne till den mördade, fru Skoog:"
Hon har berättat att hon i går kl.12.20 sett den mördade i samspråk med en man utanför den mördades
lägenhet. Hon hörde fru Mildén säga till mannen "Hur står det till nu då?"
Mordet har begåtts efter kl. 12.20.
Dagens andra sensationella vittnesmål har lämnats av en droskchaufför. Denne har berättat att han i går
omkring kl. 14 fick en körning från hörnet Grubbsgatan och Brännkyrkagatan, alltså ett kvarter från
mordplatsen. Den som beställde körningen var en man klädd i ett gulaktigt gandhisskynke och med tre
halvlitrar under armen. Han lämnade bilen då man hunnit till Långholmsgatan.
Även på denna första sida finns en teckning av mordlägenheten samt ett större foto med bl.a. fru
Mildén tillsammans med sin dotter.
På sidan tio bilder på Alvar Zetterquist och mordoffret. Hela sidan elva är täckt med sju foton bl.a.
på lägenheten samt två bröder till den mördade kvinnan.
Det här med att man skrev ut gärningsmannens adress var tydligen ganska vanligt förr. Expressens chefredaktör
tog upp det i sin chatt med läsarna igår att det i tidigare svensk presstradition inte alls var ovanligt att
man publicerade både namn och adress.
MÖRDAREN TOGS I NATT
Har tidigare dömts till straff för våldtäkt.
Var fast redan mordkvällen för fylleri - men släpptes.
Mördaren från Brännkyrkagatan greps i natt i en villa i Djursholm. Sedan husets utgångar bevakats trängde
polismännen in med pistoler i händerna. Den efterspanade låg och sov och gav sig omedelbart. Den anhållnes
namn är K. Nils "Söderberg", vilket i dag på middagen bekräftades av kriminalintendenten Zetterquist vid
samtal med Expressen.
Det var polisens finkamning av kaféerna kring Fridhemsgatan som gav spåret till Djursholm. Polisen fick
reda på att den misstänkte morddagen hade varit synlig på kaféerna, där han sökt sälja sprit.
En kafégäst kunde t.o.m. namnge mannen efter signalementet och berättade att den efterspanade kl. 18
morddagens kväll blivit anhållen för fylleri och förargelseväckande beteende. Anhållandet ägde rum på
Fridhemsgatan, och han fördes till Kungsholms polisstation, som han sedermera fick lämna.
Den anhållne har tidigare varit straffad för våldtäkt. Vid förhören nekar han, men kriminalpolisen säger
sig vara övertygad om att mannen är mördaren.
På sidan åtta finns det foton på de två vittnena droskchaufför Erik Lindgren samt den mördades granne
fru Ally Skoog.
Flera artiklar, en med rubriken Den mördades föräldrar berättar: man kunde alltid lita på Sigrid.
Den större rubriken på denna sida lyder: Södermördaren greps två i natt. Togs sovande i Djursholmsvilla.
GMs efternamn har inte blivit helt riktigt. Hans efternamn var ganska ovanligt och har därför ersatts
med ett liknande.
Beviskedjan kring grammofonmördaren.
1. BRÄNNVINSGLASEN på köksbordet gav mördarens fingeravtryck.
2. SKIVBYTAREN på grammofonen hos Mildén gav fingeravtryck.
3. GRAMMOFONSKIVAN "Små, små ord..." visade också mördarens fingeravtryck.
4. OMSLAGET - ett idrottsblad - till halvlitern glömdes kvar hos den mördade.
5. FRU ALLY SKOOG, Mildéns granne, såg mördaren och gav signalement.
6. TAXICHAUFFÖR Erik Lindgren gav också signalement på mördaren.
7. REGNROCKEN som mördaren "lånade" av den mördades make.
8. DROSKCHAUFFÖR Sören Åkesson som mördaren åberopade som alibi.
I mitten bland dessa ovan nämnda foton visas ett större foto på GM. Under bilden står följande text:
MÖRDAREN Karl Valfrid "Söderberg", adressen i Djursholm, 31 år gammal, järnvägstjänsteman.
Skuldkomplex gjorde mördaren desperat.
Mördaren har haft lugn natt. Förhören återupptas i dag.
Mördaren från Brännkyrkagatan, K.V. "Söderberg", har sovit lugnt i natt, meddelar polisen. I dag skall det
hållas kompletterande förhör med honom. Så mycket mer än vad som redan är känt kommer med all sannolikhet
inte att ges. Själva dådet torde vara klarlagt i sina flesta detaljer.
Kompletterande förhör hålls i dag på Stockholmskriminalen med vagnkarlen Karl V. "Söderberg", som på lördagsef-
termiddagen inför den överväldigande bevisningen föll till föga och erkände mordet på kallskänkan Sigrid Mildén.
Dansade en stund. Var dödsdansen ett försök att blidka?
De dansade en stund tillsammans till tonerna av "Små, små ord av kärlek", och det var tydligen under den dansen
"Söderberg" fick ingivelsen till sitt brott. Att fru Mildén dansade med honom berodde, tror man, på att hon inte
vågade reta honom genom att säga nej och att hon att hon genom att bevisa honom denna favör lättare skulle bli av
med honom.
Då fru Mildén avvisade honom slog han henne sanslös och våldförde sig därefter på henne. Han kom sedan att tänka
på att fru Mildén kanske skulle gå till polisen och anmäla honom för våldtäkt och beslöt sig då i sitt upphetsade
tillstånd för att göra av med henne. Upprepade gånger stack han en stor förskärarkniv i hennes hjärta.
Därefter plockade han på sig den sprit Mildén hade hemma, tog på sig mannens gandhiskynke för att dölja blodfläckarna
och gav sig från platsen.
Han tog droskbil till Långholmsgatan och fortsatte därefter med en lastbil till Fridhemsplan, där han uppehöll sig
resten av eftermiddagen tills han kl, 18 greps av Kungsholmspolisen för förargelseväckande beteende.
Citat: "Om jag minns rätt så dömdes han till sluten psykiatrisk vård och hamnade på Sidsjöns sjukhus utanför Sundsvall."
Ja det stämmer att han hamnade på Sidsjön. Någon gång under 1970-talets slut så gick GM ut i en Stockholmstidning
och beklagade sig över att "vården" aldrig tog slut för hans del. Han ville bli en fri man. Ihop med denna artikel fanns
det ett nytaget foto på honom.
Kommer ihåg när jag läste om det här mordfallet i nån av de gamla volymerna om brott förr. Det som störde mig allra
mest var att mördaren skyllde på offret och att rätten skrev i domskälen att det åtminstone inte kunde uteslutas att
det gått till som den dömde påstått!
Han hade i mer eller mindre direkta ordalag anklagat brottsoffret (som ju inte kunde försvara sin heder) för lösaktighet.
Hon skulle ha begärt betalt för att ligga med honom och då blev han skogstokig för nåt sådant tänkte han inte ställa
upp på. Han blev provocerad av hennes uppträdande påstod han!
Om man spekulerar så finns det ju utrymme för en variant av hans version av händelserna. Nämligen att han gjort närmande
som hon förnärmat avvisat med något liknande, "jag skulle inte ligga med dig, även om jag finge betalt...!" Eftersom han
var kraftigt alkoholpåverkad så kan han ha hört något helt annat. Antingen så eller så är det ett fyllos efterhandskonstruk-
tion för att få lindrigare straff.
Vare med det hur som helst. Det som var mest upprörande var att detta skrevs in i domskälen, att man åtminstone inte
kunde utesluta att hon bjudit ut sig själv. Vad tänkte den stackars maken och hennes familj, månne?
Precis. Detta störde mig verkligen också. Detta fick sedan mordoffrets stackars föräldrar, make, dotter
m.fl. släktingar leva med resten av sina liv.